Att flytta hemifrån har alltid varit nåt man har snackat om utan att egentligen förstå att dagen när det ska ske faktiskt kommer att dyka upp snabbare än man anar. Även om jag hela sommaren har förberett mig på just detta är det knappt att jag har förstått det än.

Det jobbigaste är att jag vet att jag kommer sakna alla nära och kära så fruktansvärt mycket. När jag skulle åka iväg med tåget igårkväll rann det många tårar när jag kramde familjen och kompisarna farväl. Självklart kommer jag ju träffa alla igen när jag kommer hem, men det blir inte samma sak.

Än är det en bit kvar till Stockholm, som alltså är staden som ska bli mitt nya hem. Antar att det till en början kommer att kännas som vilken Stockholmsvistelse som helst och att det kommer att ta ett tag innan det går in att jag faktiskt ska stanna där.

Har tänkt försöka att börja blogga igen nu när jag har flyttat så att dom som vill kan ha lite koll på vad jag gör. Så nu kör vi, right?!