Jag vet inte hur bra du känner mig, men känner du mig bra så vet du att jag är ganska rädd för sprutor. Stick i fingret går för sig, men i armvecket är verkligen lika med döden!! Jag tycker att man känner sig så utlämnad när man tar det i armvecket, det känns så blottat på nåt sätt.. Iallafall lyckades Johanna få mig att låta henna sticka mig i armvecket när vi hade öppet hus på skolan (och dom hade nå grejs i omvårdnadsklassrummet där dom stack folk), och då klarade jag av det!! Så idag tänkte jag att- Nejmen, Erika! När det inte dags att du blir blodgivare då?! Sagt och gjort. For till vårdcentralen och fyllde i massa papper om att jag minsann inte är gravid, har hiv eller tar hjärtmedicin. Efter det fick jag prata med olika sköterskor och så fick jag kolla mitt blodvärde, som visade sig vara bra.